Fyllehistorier från andra städer.
[Ariel] has come online.
Är äntligen tillbaka från äventyr på främmande ort och Snövit blev kvar, efter en slitsam, random men ganska kul kväll. För min del i alla fall, kan inte tala för andra, särskilt inte fyllehunden Snövit som ligger utslagen i en säng. Måste väl säga att jag är lite bakis jag också dock, men bara i det där stadiet att man är en aning trött.
Vi började med lite obligatoriskt turistande, Uppsala domkyrka och Gustav Vasa och Carl von Linnés gravar inspekterades och lite traskandes i affärer och ett stopp på Max för lite hamburgare. Ett himla demonstrerandes skedde utanför på torget. Jag tror inte på demonstationer - förvisso, det är självklart att man ska få visa vad man tycker men vad bryr sig Israel om några människor här i Sverige tycker att det de gör är dumt? Inte ett piss.
Första cidern öppnades till middagen (vi delade på en pizza från mataffären) runt klockan 17 och sen runt 18 bar det av till nästa studentboende. En promenad med ny inköpta mentolcigg (vilket är väldigt gott och borde vara det enda vi röker i fortsättningen) och sedan var vi framme. Det dracks, det lyssnades på musik och det umgicks, tills plötsligt Snövit blir för full och för ovanlighetens skull måste kasta upp den halva pizzan hon ätit. Klockan är halv tio men Snövit och hennes grabb får traska hem och lämnar mig ensam med relativt främmande människor. Men det gick bra och jag pratade och frågade saker, som jag frågade en gång till dagen efter utan något minne av att jag redan ställt samma fråga.
Mysteriet är dock HUR Snövit lyckades bli så full, för jag drack samma mängd och lite till och vi hade ätit ungefär lika mycket under dagen och för en gångs skull var det inte jag som satt med huvudet i toaletten. Eller diskhon. Ganska galet var det i alla fall men hon överlevde och ingen blev skadad. Sen hamnade vi på något uteställe i den hippa studentstaden Uppsala. Värdelöst med fest om man inte är med i nation egentligen och det var ett rätt kasst ställe vi hamnade på.
Det blev en taxi vid halv två och däckande i en lagom stor säng med en främmande människa.
Jo, det var kul men fan vad skönt det är att få komma hem.
Ariel has gone offline.
Är äntligen tillbaka från äventyr på främmande ort och Snövit blev kvar, efter en slitsam, random men ganska kul kväll. För min del i alla fall, kan inte tala för andra, särskilt inte fyllehunden Snövit som ligger utslagen i en säng. Måste väl säga att jag är lite bakis jag också dock, men bara i det där stadiet att man är en aning trött.
Vi började med lite obligatoriskt turistande, Uppsala domkyrka och Gustav Vasa och Carl von Linnés gravar inspekterades och lite traskandes i affärer och ett stopp på Max för lite hamburgare. Ett himla demonstrerandes skedde utanför på torget. Jag tror inte på demonstationer - förvisso, det är självklart att man ska få visa vad man tycker men vad bryr sig Israel om några människor här i Sverige tycker att det de gör är dumt? Inte ett piss.
Första cidern öppnades till middagen (vi delade på en pizza från mataffären) runt klockan 17 och sen runt 18 bar det av till nästa studentboende. En promenad med ny inköpta mentolcigg (vilket är väldigt gott och borde vara det enda vi röker i fortsättningen) och sedan var vi framme. Det dracks, det lyssnades på musik och det umgicks, tills plötsligt Snövit blir för full och för ovanlighetens skull måste kasta upp den halva pizzan hon ätit. Klockan är halv tio men Snövit och hennes grabb får traska hem och lämnar mig ensam med relativt främmande människor. Men det gick bra och jag pratade och frågade saker, som jag frågade en gång till dagen efter utan något minne av att jag redan ställt samma fråga.
Mysteriet är dock HUR Snövit lyckades bli så full, för jag drack samma mängd och lite till och vi hade ätit ungefär lika mycket under dagen och för en gångs skull var det inte jag som satt med huvudet i toaletten. Eller diskhon. Ganska galet var det i alla fall men hon överlevde och ingen blev skadad. Sen hamnade vi på något uteställe i den hippa studentstaden Uppsala. Värdelöst med fest om man inte är med i nation egentligen och det var ett rätt kasst ställe vi hamnade på.
Det blev en taxi vid halv två och däckande i en lagom stor säng med en främmande människa.
Jo, det var kul men fan vad skönt det är att få komma hem.
Ariel has gone offline.
Kommentarer
Trackback
